Jag orkar inte. När vet jag om jag är kär? Är det saknaden som bestämmer om mina känslor för dig är äkta eller det faktum att jag vill berätta allt för dig innan 2013 är här. Jag vill att du ska bli min nyårskyss. Sedan vet jag inte om jag vill ingå ett förhållande. Men jag vill samtidigt att du inte ska vara någon annans. Vi har hållt på såhär i över ett år nu. Det måste ju betyda någonting. Eller? 

 

För några veckor sedan fanns det en annan i mina tankar, men då levde jag i internatbubblan. Åh jag förstår inte mig på någonting. 

 

Är jag kär på riktigt?

Det finns inga ord för hur bra de fyra männen är. 

 

För Ni håller oss vid liv.

Förstår inte hur jag stör mig så mycket på när människor smaskar och snarkar. Men. Det gör jag. Jag klarar det verkligen inte, får någon slags spykänsla. Vill bara S P Y. Eller när min far inte vill gå och lägga sig och sova i sin säng, utan nickar till i sin fåtölj istället, påstår dock att han inte sover. Sedan hämtar han käk och smaskar och fortsätter sedan med snarkningarna. JAG KRÄKS.

Jag blir helt ursinnig, usch vilket ord på min familjs värderingar och speciellt på min mormors. Tankar om folk från andra länder och sexuella läggning. Om att det inte fanns homosexuella förr. Hör ni hur dumt det låter?

 

- Det fanns mycket lite sådana där jag växte upp.

- Hur kan du veta det?

- Det fanns bara en gammal gubbe som var det.

- Igen, hur vet du det?

- Alla pojkar var rädda för honom.

- Jaha så då drog ni slutsatsen att han var bög?

- Ja.

- Varför?

- Det var en pojke till som var det.

- Bög?

- Ja. Gubben tog honom och pojken visste ingenting och efter det sa han att han också var det.

- Menar du att gubben var pedofil?

- Ja något sådant för han hade inte så mycket val. 

 

Jag blir så arg. Borde inte det första som hon säger vara att han var pedofil inte att han var bög? JAG FÖRSTÅR INGENTING. Det låter som att hon tycker att det är lika hemskt att vara homosexuell som att vara pedofil.

 

Jag gör en liknelse med det att människor säger att "fler och fler blir våldtagna" nej det är klart det inte är så, eller ja det kan ju va så men skillnaden är att fler och fler anmäler våldtäkterna. Precis som att fler och fler kommer ut som homosexuella eller bisexuella. Min mamma är den enda som kan förstå mina åsikter och värderingar och som hjälper mig att förstå hur min far och min mormor kan tycka så om människor. Men det är väl sådant här en får ta som uppväxt i ett extremt blått och konservativt hem.

Så var det den bästa dagen på veckan igen. Eller ja det är väl torsdag i tankarna fortfarande. I tankarna går fortfarande tankar om dig också. Varför hör du inte av dig? Är du i samma stad än? Du lurar mig igen och jag är åter igen sämst som följer dina fotspår, slickar din röv när du hör av dig. Egentligen borde jag slå dig i ansiktet och inte vilja se dig mer men jag vill ju bara se dig mer och mer. Jag kommer nog för alltid i mina tonårsdagar tänka på dig, i alltså ett år till. Oj nu avslöjade jag min ålder. Men det hade ni nog räknat ut fast jag verkar ju snarare vara femton år än nitton år. 

 

Det jag ser fram emot nu är nyårsafton. Den aftonen kommer jag att spendera med mina allra bästa människor, utan dig men om jag känner mig själv rätt kommer jag att bedröva dig med mina telefonsamtal vid nollnoll och sedan även två timmar framåt tills du slutar att svara. Ja, så jobbig är jag på fyllan men det tror jag att ni redan känner till vid det här laget. Oj ni ja jag har ju inga läsare. Men jag kan väl få låtsas att jag har det? Så därför fortsätter jag låtsas som det och att jag har en besvarad kärlek.

Irriterad är vad jag är atm. Irriterad över många saker. Jag har en jobbig släkting här som verkligen går mig på nerverna och pratar bakom ryggen på mig trots att hon är närmare nittio år? Som tur är finns min fina mormor här <3. Men irritationen spyr jag ut på mina föräldrar. Vill gråta för jag älskar ju mina föräldrar, varför beter jag mig som jag gör då? Jag hoppas att årets julafton inte blir så att jag springer in och gömmer mig för att gråta som jag har gjort tidigare. Det ska vara en glad julafton, där jag ska må bra och det inte ska vara någon negativitet över huvud taget. 

 

Sedan då. Irriterad över att jag bara är en kropp för människor. Att vissa bara ser sex när de ser mig, vill de inte veta hur jag är som person eller bara kramas med mig? Kom hit och ligg är inte direkt något som jag blir attraherad av. Nåja. Dörrmatta är ju det jag är. 

 

Jag saknar en viss person också. Jag hoppas att den personen saknar mig med. Men det tror jag inte.

 

God natt.

Ja nu har jag fått det bekräftat. de har sovit ihop, de har strulat i köket, korridorer. Jag blir så arg och har tappat respekten för dem båda. Ett triangeldrama som slutade som jag ändå visste att det skulle för så blir det alltid för mig. Är det situationen eller är det X som jag mår dåligt över är ju frågan. Ja, jag vet inte. Jag hoppas innerligt att det är situationen för då kommer jag nog vara över det när vi börjar igen efter jul. I morgon kommer jag inte kunna se dem i ögonen i alla fall. Jag kräks verkligen på dem. Har bara ett ord: sämst.

Jag låtsas inte om dem men ändå så gör jag det. Jag försöker att inte tänka på att de var inne i samma rum och jag vet inte om de sover tätt ihopslingrade nu eller inte. Det jag vet är att jag blir bortvald för någon annan. igen. Som alltid. Om jag fick önska mig något, precis vad som helst skulle jag önska att jag inte drabbades av olycklig kärlek. Jag har ju aldrig någonsin varit kär i någon som varit lika kär i mig tillbaka. Den lyckan finns inte i mitt liv. Kommer den någonsin göra det?

En vecka kvar nu till jullovet. Äntligen. Fast ändå inte. 

 

Är helt förstörd efter all arbete idag. Har brutit ihop och gråtit på toaletten. Med rödare ögon än vad jag trodde att jag kunde ha och fläckiga kinder gick jag ändå tillbaka till klassrummet. Tack lov för att det inte var på grund av kärlek. Nej nu var det jag som tryckte ner mig själv i stället, att jag inte klarar någonting. Förutom kanske att fotografera. Klockan är över tre och jag känner hur det sticker i ögonen medan jag fortsätter att vara vaken. Förstår inte hur jag fungerar. I morgon är det en ny dag och jag ska sova länge har jag bestämt. Det behöver jag. 

 

Så god natt.

Jag mår bra. Det här med X vet jag inte om det kommer att hända något men det känns mer tryggt än någonsin. Jag har en tendens att vara för på tyvärr, men jag är för det mesta mig själv och gör inte något som jag inte brukar. Jag tycker ju om personen på något konstigt vänster trots att det inte är min typ riktigt. Fast hatar det uttrycket "hon/han är inte min typ". För det kan vi ju aldrig veta innan vi har pratat med personerna. Hur kommer det sig att vi dras till vissa personer, hur kommer det sig att när en person först verkar intresserad och sedan när en visar något tillbaka blir den andra trött på det och en själv blir bara mer och mer intresserad? Varför gillar vi den här kärleksjakten? Att kämpa för sin partner. 

 

I morgon är det Lucia. Allt känns så bra den 13 december. Sorger dränks i sånger, lussekatter och glitter.

Jag mår bra. Jag vågar inte skriva för mycket för då kanske jag har fel. Men jag mår bra och jag var huvudbonadvakt i helgen. 

 

Jag skriver bara när jag mår dåligt har jag märkt. Tur att det inte har varit sedan onsdag då. Jag vill känna doften och omfamningarna. nu och mest hela tiden.

Jag fryser så himla mycket. Det känns som att mina fingrar är av is, eller som om jag vore en rökare. Mitt hjärta fryser också, som alltid vid den här tiden på året. Snart är det år sedan allting började. Jag vill ju bara ha kärlek, vara omtyckt, ha någon som tycker att jag är den bästa som finns. Jag vill ha det. Jag ljuger när jag säger att jag trivs som singel. Det finns fan inget posetivt med det, om en inte är jävligt kåt vill säga. Men då har jag ju i så fall en för det behovet med. Altså dö dö dö.

 

Och alla dessa tankar om allt negativt med mig och allt detaljerande om händelser, reaktioner, blickar, beröringar. Jag blir galen men jag kan inte hjälpa att jag faktiskt tänker på sådant. Varje hjärta jag får, varje smiley. Varje gång personen nämner mitt namn i ett sms, chattmeddelade. Är jag ensam om att gå igenom sådant? Finns det ens någon där ute för mig? Eller är jag bara en dörrmatta? För det är så jag känner mig och att jag bara duger på fyllan, då kan folk hålla om mig men inte annars. Så många frågetecken men inga svar.

Känns ju ganska värdelöst att inte ha träffat mina bästa vänner under dygnet här. Bara hängt med familjen. Nåja. I morgon börja den pinsamma tävlingen om kärlek igen.

 

Julkalendern var fin i allafall. Musiken är kvar <3