back in craptown
Vet inte riktigt var jag ska börja, det är för mycket i mitt huvud.
För det första är jag tillbaka i min hemstad. Här har alla skaffat sig nya liv och nya umgängen så det finns inte så mycket tid över för mig på helgkvällarna. Jag känner mest för att dra ut, supa och hångla med främlingar. Jag drar bara runt hos mina föräldrar framför tvn och äter. Jag hoppas verkligen det kommer bli en bra vår men just nu är jag livrädd. Jag känner mig inte trygg här, jag känner mig inte hemma här.
För det andra har jag en tenta på fredag och jag är verkligen inte i närheten av att kunna allt. Jag skäms för att jag hade kunnat köpa min kurslitteratur tidigare men orkade inte. Och för att jag måste ta körkort och för att jag måste göra en hemsida och för att jag måste fundera ut projekt inför praktiktiden och för att jag måste köpa en ny kamera som jag inte har råd med och så vidare. Så många måsten och krav som jag ställer på mig själv.
för det trede har jag träffat P och jag trodde att människan hade förändrats då han visade en helt annan sida när vi tog en fika och det kändes lite som att lära känna en människa på nytt. Vi talade till och med ut om alla år och sånt. Jag blev väldigt förvånad men också glad för hans skull och för nästa person som kommer falla för honom. men mot mig har han inte förändrats så jag kommer aldrig kunna lita på honom varken som vän eller något annat.
Jag hoppas det kommer bättras, att jag inte känner att jag ångrar mig som valt att spendera mitt halvår här i crapholm.