JAG ÄR OLYCKLIG KÄR IGEN. JÄVLA SKIT. JAG HATAR DETTA. ATT ALLTID FALLA FÖR OTYDLIGA, SKEVA, DRYGA SVIIIIIN.

 

Markus Krunegård är fortfarande bäst. Grym ny singel. Och hans nya album lär stämma överens med mitt liv till hundra procent. Vågar inte ha några förväntningar om Kents nya.

Jag orkar inte skriva om prakitken men kan säga att den blev väldigt bra till slut.

 

Just nu gråter jag och tycker synd om mig själv igen. Jag kommer på mig själv att hela tiden ge så mycket av mig själv. Att låta en som jag träffat tre gånger få kyssa mig, få gå med min hand i sin - vem gör ens så? Ändå kan jag inte sluta tänka på M och hans garv, hans famn och allt med honom. Varför kan jag aldrig få den som jag vill ha, varför blir det alltid så? 

 

Förutom att jag skriker inombords för mina dumma val och tankar så lider jag av fysisk smärta, jag har ramlat med cykeln och slagit upp knät och vristen, det gör så förbannat ont. Kan tillägga att jag även har huvudvärk. 

 

Allting är bara fel, det finns inte mycket som piggar upp min vardag. Jag saknar mina föräldrar men jag saknar verkligen inte huvudstaden. Jag är så jävla trött på Stockholm, jag går bara runt med en klump i halsen när jag befinner mig där, så fort jag kliver av på centralstationen påminns jag om allt. Senast åkte jag dit med tanken att jag var på väg hem men när jag lämnade mina föräldrars hus märkte jag att det inte är mitt hem längre. 

 

Jag vill bara äta hela tiden och se på Twisted, för att fly in i någon annan värld och tänka på andras bekymmer.

 

Men nu ska jag skärpa mig och kämpa mig igenom den sista kursen, skriva B-uppsats från kentkön och låta solen få mig på bättre tankar.