Nu finns bara du

Det slog mig. Jag har skrivit på den här bloggdagboken i över ett år nu. Det är ändå värt att nämnas. Det är nyttigt också, för mig, att skriva här. Jag brukar gå tillbaka i arkivet och läsa hur jag har mått under vissa månader och jag tror att jag är på toppen nu. Jag mår verkligen så jävla bra samtidigt som det är något som biter. Det känns som att jag äntligen har träffat någon och jag vet det är sjukt med tanke på den lilla tiden vi har känt varandra men när jag är med dig så tänker jag inte på det och det viktigaste är att jag känner mig bekväm i din närvaro, att vi klickar - vilket vi gör.
 
Men det läskiga är då att om det skulle bli något seriöst skulle jag gå in i ett distansförhållande och senast varade det i två månader. Men då hade jag i och för sig känslor för någon annan också. Nu finns bara du. Och jag kan inte sluta tänka på dig, hur du får mig att skratta och känna mig speciell. Jag kan inte sova på nätterna för jag saknar att vara inflätad med dig och bara blunda, lyssna på Verkligen och känna dig tätt intill mig. Men jag ska försöka för nu är det mindre än en vecka kvar tills jag ska få somna bredvid dig igen. 

I just dina armar

I lördags spenderade jag en hel natt tillsammans med dig. Jag kom hem till dig, vi pratade om allt och hade inte några problem alls att få igång samtalet. Allt bara flöt på och som du sa känns det som om vi hade känt varandra under en hur lång tid som helst. En Coldplaykonsert live från 2012 och 9 stycken avsnitt av How i met your mother senare hade tiden bara försvunnit. Men du var kvar och vi hade flätat våra händer i varandas.
 
Det blev en natt med dig men ingen sömn. Det var ett konstant känslohav och jag kunde bara tänka på hur fantastisk du är. Vi lyssnade på skiva efter skiva och det blev morgon, tidig morgon. Vi båda åmade och gnällde på över att jag var tvungen att ta tunnelbannan innan åtta. Varför - när går sistaminuten-tågen och hur mycket kostar dem? 800 kronor. Frustrationen och attraktionen var för stor för att inte undgå varandras munnar och en halvtimme innnan jag skulle gå hånglade vi.
– Det här är ändå värt 800 kronor, sa du.
 
Den andra december ses du och jag igen.

Det bultar i var enda liten kroppsdel

Jag är livrädd. Hur kan jag känna så mycket redan? Jag har pratat skit om människor som blivit kära efter två veckor till en månad. Jag har aldrig trott på något första ögonkast förut. Men nu känns det i var enda liten del av min kropp. Jag är så nervös och rädd, helt jävla skräckslagen över att du inte ska känna likadant. Och jag har nog aldrig varit det på samma sätt förut. Vi har ju inte ens hållit hand.

Jag räknar dagarna

Jag tänker på dig cirka hela tiden och nu är det bara sex dagar kvar. Och jag ska spendera lördagsnatten hos dig. Jag börjar verkligen tro på att detta är något verkligt och att du bryr dig om mig, inte min kropp. <3

Den stora bekräftelsedagen

Det blev en riktigt lyckad födelsedag. Rörd till tårar av både min bästa vän och föräldrarna. Ett grattis från bolaget och ett från dig. Och en massa på Facebook. Nästa år ska jag ta bort min födelsedag där så jag ser vilka som verkligen vet när jag fyller år! Jag ska inte behöva den bekräftelsen. En födelsedag i alla fall son startade och avslutades på bästa sätt <3 Jag saknade mina närmaste i huvudstaden dock men vi ses om lite mer än en vecka så det känns väldigt bra ändå. 

Om den tolfte november

Om två dagar fyller jag år. Det ska bli kul men samtidigt konstigt då jag för första gången inte kommer att fira den hemma. Varje födelsedag var likadan i princip. Jag sov räv från halv sex på morgonen tills min bror kom in och väckte mig. Vi gick sedan ner och åt smörkrämstårta till frukost och jag öppnade paket. I år kommer jag fira den med mina vänner här och ha skype-frukost med mina föräldrar. Och jag ska baka min egna smörkrämstårta. Det kan bli spännande. På tisdag har det även gått en månad sedan du lade till mig. Tiden har gått så otroligt fort och precis som du sa känns det som att vi har känt varandra i flera år. I går bytte vi äntligen nummer och jag längtar till den tjugotredje november då vi ska se på How I met your mother, dricka Brooklyn ale's och äta Ben and Jerry's. 

Jag är där igen men det känns bra den här gången

Nu har vi delat meningar och tankar konstant i tre veckor och träffats två gånger på en dag. Är det för tidigt att vilja träffa dig cirka hela tiden? Vi ska ju ses den tjugotredje men det är långt dit. Men du verkar tycka om mig, precis som jag är. Och det är den bästa känslan en kan ha, att känna sig omtyckt utan att ens försöka.

Någonting nytt

Jag har haft den bästa helgen på länge, speciellt fredagen. Du följde med mig på en konsert där du bara kunde en låt och jag kan inte riktigt beskriva hur bra jag trivdes i ditt sällskap. Och vi promonerade längs slottet bort mot slussen. En lång och bra kram och ett "jag antar att vi hörs" fick jag. Senare sa du att jag var cool och att det kändes som att vi hade kännt varandra länge. Jag levde på det hela kvällen.