Vi är inte längre där är här. Den handlar om alla dessa idioter som jag försökt och lyckats ringa på fyllan. Den handlar om mig själv den handlar om Kent. Ekot i slutet om att vi inte får följa med dit de ska gå, att de är någon annanstans. 

 

Vid plinkande introt skakar jag och det trycker något så jävulskt på bröstet och tårarna tränger sig igenom. Hur ska jag klara av att lyssna på ett helt album senare med ett sound som är precis som det ska vara? Och Kent som aldrig gör en besviken utan överträffar sig själva. De är de viktigaste i mitt liv och jag skiter i att människor tycker att jag är patetisk som ska se 28 spelningar med dem men det finns inget annat alternativ för mig. Jag kan inte bara vara någon annanstans och missa det. Jag vill ta vara på all den tid jag kan. Någon större kärlek än detta har jag inte. En kärlek som startade för åtta år sedan på en bänk i Parken på rasten med rader om en bänkrad i en rastlöst sen april i vänster öra. 

 

Jag lyssnade på boxen konstant under sommaren 2009 och minns hur jag ligger i hängmattan vid sommarstugan i Luleå och förälskar mig i låt efter låt, återupptäcker andra låtar och märker hur många jag faktiskt kan texterna på. Jag får vara med om Rödsläppet, och jag får Röd i födelsedagspresent. Paniken när jag inser att jag måste se dem live men har ingen att se dem med. Lär känna en ny person som säljer en till konserten på Annexet den 26 februari 2010. Jag får gå med henne och hennes kompis. Jag hamnar längst fram till vänster, några dm till höger om Sami. Min plats än i dag. Lyssnar på Gamla Ullevi och Skisser för sommaren som släpps när jag är i England. Spontanköper biljett till Långholmsparken och jag åker på Arvikafestivalen. Får körtelfeber under Arvika och mår sämst och vill bara försvinna när jag tvingas missa Långholmsparken och följa med mina föräldrar på deras semester. 

 

Två år går och kärleken växte sig starkare. En ny singel, 999, och ett nytt album. En presskonferens som jag lyckas komma in på. Nya turnédatum både innan och efter studenten. Jag får en biljett till Kent i Helsingfors i studentpresent och fotopass på Putte i parken. Lär känna M i Göteborg och vi går tillsammans i Eskilstuna. Någon annan som faktiskt känner likadant för dem som jag gör. Och Sjöhistoriska som fortfarande är med bland mina topp tre kentspelningar. Glömmer aldrig elever/cowboys.

 

fortsättning kommer.