Snöfallsdrömmar
Lyssnar på vaken med P3 och P4 en torsdagsnatt som den här. Saknar snön, blir så avis på alla städer med snö. Kom hit! Nu har jag mycket att göra till måndag. Skriva skriva skriva. Träffa folk. Jag orkar inte. Men såklart måste jag. Om inte snön kommer hit får väl jag komma till snön, så ja vi ses i morgon. Bäst för dig att du ligger kvar.
Kärlek då? Hur har det gått? Ja jag vet inte, som vanligt. Jag försöker och försöker men vill inte "tävla" om en person som det tyvärr verkar bli. Framtiden har att bevisa hur det blir. Jag kan bara hoppas på att jag kommer att må bra av hur det nu blir.
Att aldrig lyckas in real life
Jag vetefan vad jag känner. Igen. Men jag känner en viss konkurens och att jag blir svartsjuk. Då känner jag väl ändå något? FUCK FUCK FUCK. Orkar inte med detta. Varför tycker ingen om mig på riktigt? Varför ska jag alltid "ta första steget" jag hatar detta. kärlek. Varför räcker inte kärleken till alla vänner och familj? Varför strävar jag efter närheten som jag aldrig får?
Jag känner mest för att inte visa något. Att inte visa intresse för det kommer ingen vart ändå. Jag lyckas bara på hälften. På fyllan. Alltid på fyllan. Det är endast då folk kan tänka sig att vara med mig.
Korridorsvänskap
Att prata kärlek och andra bekymmer i timmar. Att komma närmre någon i korridoren, upptäcka hur lika vi är. Det är sådana stunder som kryddar till mitt liv. Sena nätter med nya människor och tiden bara går, ingen märker att ett flertal timmar går. Det är så fint att ha människor här som jag litar på och kan berätta i princip allt för. De ska jag ha kvar, dessa guldkorn.
Att få höra "jag vet precis vad du menar" "jag vet precis hur du känner dig" är en oändlig lättnad, en person i korridoren är precis som jag.
Åt helvete med kärleken mellan två rum
Det är söndag i mitt huvud men ja klockan står ju på 00:04 just nu så då är det måndag. Vad har hänt? Jo nya fjärilar har börjar pirra i mig och jag gjorde bort mig. Jag borde inte ha druckit sjuttiofemprocentig sprit. Om jag inte hade shottat absint hade jag fått sova med den personen jag ville sova med och hade fått om inte min kropp stoppat mig.
Jag skakar och fryser och vet inte vad jag känner. Vet inte hur det fungerar. Vill inte vara den enda som gör något. Varför ska jag alltid ta första steget? jag klarar inte kärlek. Åter igen. och. Är det på riktigt eller inte?
Jag känner bara. Fuck this shit.
Blodsprängda ögon som inte fyller några krav
Ja klockan är mycket och jag är vaken. Skulle jag inte ta igen sömn i natt? Jo klart men var tvungen att ha lite ledig tid också. Jag har bara pluggat idag. Har skrivit två sidor text sammanlagt varav en av uppgifterna var rätt tuff. Men nu börjar ögonen att sticka och jag ser fram emot att stänga ögonen och somna till radiopratet. Jag älskar att somna till radio. Så mysigt. Nå väl. God natt
När orken tar slut
Är så jävla trött. Får inte somna för då förlorar jag mot sängen igen.
Glöm dina bekymmer i morgon kommer nya
När problem med vänner löser sig är det alltid andra bekymmer som uppstår. Kärlek. Skola. För hur är det nu med kärleken. Vad känner jag egentligen för olika personer. Känner jag något ens eller är det bara vänskapligt? Eller är jag beroende av närheten att när jag inte får den längre kräks jag inombords. Är det så som så många gånger förr att jag är kär i kärleken? Jag har aldrig känt någon besvarad kärlek på riktigt. När är det min tur? Blir det någonsin min tur? Jag orkar inte med att aldrig få veta. Jag expermineterar med min sexualitet. Vilken läggning har jag? spelar det någon roll?
Nu kommer jag i tid till skolan, jag går upp på morgonen. Men. Det är så mycket uppgifter vi har att göra. Just nu den här veckan har vi varit upptagna hela tiden. Har slutfört en sak av tre idag. Behövde en paus nu för lite radio, bloggning och ska strax se på ett avnsitt gg innan jag fortsätter med mina bekymmer.
Ta hand om er.
Att väcka en själ till liv
Efter att inte ha ätit något, bara deppat sönder löste sig det mesta varför mitt liv var ett skämt. efter att jag gråtit och gråtit och fått omfamningar, fått ett svar på allt jobbigt den senaste tiden har någon slags sten och klump släppt. jag mår bättre nu och ska ta nya tag inför resten av tiden här.
Aldrig någonsin har min mamma visat mig hur mycket hon bryr sig om mig som hon gör när jag inte längre bor hemma. Tårarna som kom när hon skrev på min födelsedag att hennes älskade barn fyllt år och att jag nyss var bebis. Jag älskar verkligen mina föräldrar och det är något som jag inte skulle ha känt så tydligt som jag gör nu. Jag saknar dem varje dag och blir tårögd så fort någon av dem kontaktar mig. Mina älskade föräldrar.
Jag får inte finnas
har varit instängd på mitt studentrum i två dagar. ingen har brytt sig om var jag är eller vad jag gör. jag hade lika gärna kunnat vara hemma. Därför har jag sedan i lördags morse ätit: riskaka och marabou premium kakao pekan & havssalt. och gått på toa två gånger.
har även sett på film och drömt mardrömmar om filmen. sovit i samma äckliga lakan för länge nu och saknar min säng hemma hos mina föräldrar. saknar mina vänner. min familj. Vill mest att den här tiden ska vara över.
Välkommen till min nya blogg!
hej. jag vill vara anonym och bara skriva av mig. därför skapade jag den här bloggen.
Tänker inte avslöja mitt kön eller min sexuella läggning - är inte relevant.
kramar från en olycklig själ.
(namnet har jag tagit från världens finaste låt; korallreven & vintergatan)