Jag vetefan vad jag känner. Igen. Men jag känner en viss konkurens och att jag blir svartsjuk. Då känner jag väl ändå något? FUCK FUCK FUCK. Orkar inte med detta. Varför tycker ingen om mig på riktigt? Varför ska jag alltid "ta första steget" jag hatar detta. kärlek. Varför räcker inte kärleken till alla vänner och familj? Varför strävar jag efter närheten som jag aldrig får? 

 

Jag känner mest för att inte visa något. Att inte visa intresse för det kommer ingen vart ändå. Jag lyckas bara på hälften. På fyllan. Alltid på fyllan. Det är endast då folk kan tänka sig att vara med mig.