Jag ska utvecklas, utvecklas som fotograf och som människa. Men för det sistnämnda varför är det nödvändigt att det ska krävas alkohol då? För utan alkohol vågar jag inte ta steget bland nya människor på fest. Jag står där som den tysta som ingen vill prata med. Jag försöker komma in i konversationer men blir inte insläppt och står bara och stirrar i stället. 

 

Klumpen kom och jag ville gråta. Jag gick, sa att jag inte hade kul "men kul att du kom i alla fall" som att jag verkligen var en outsider. På vägen hem kunde jag inte hålla tillbaka. Ville bara spy och falla ihop på marken. Ville försvinna. Nu känns det som att jag kommer vara den tysta stockholmaren som inte säger något intressant.

 

Som bara finns där i bakgrunden.

 

Jag saknar smsen.

Jag saknar komplimangerna.

Jag saknar beröringarna.

Jag saknar omfamnarna.

Jag saknar kyssarna.

Jag saknar morgonsexet.

Jag saknar tryggheten.

Jag saknar värmen.

Men jag saknar inte någon.