Ett samtal mellan dig och mig. Jag bad dig ringa och du vet om att det var meningen och du ringde. Du har tydligen haft det skit, haft din mest deprimerande månad på länge men jag kunde inte tycka synd om dig, jag skrattade inombords och tänkte att du är patetisk och jag förstod inte riktigt varför du babblade på så mycket om allt och ingenting. 

 

– Jag tycker att det är konstigt att vi inte pratar längre

– Jag har inte pratat med någon typ, har stängt in mig och vill bara sova hela tiden.

– Okej men det jag gjorde då, är det därför du bara ignorerade?

– Jag kan väl säga att tystanden fick tala.

 

Moget alltså, verkligen moget. Jag störde mig på att du avbröt mig när jag skulle prata, att du inte tycker att jag ska namnge mina vänner för du känner inte dem - du tycker alltså inte att jag ska vara mig själv, jag måste enligt dig börja tänka på hur jag är, kan inte vara avslappnad. Och det min vän(haha) är inte något som fungerar för mig. De jag inte kan vara avslappnade med är inte ens vänner. 

 

– Har du lust att hänga något när jag kommer hem?

– Vad menar du med att hänga?

– Öhh jag vet inte, umgås.

– Kanske det ...

 

 

Tack då vet jag. Du försöker avrunda samtalet efter en timme men fortsätter prata i en extra halvtimme ändå. Vi avslutar med att jag klickar dig och irritationen flödar inom mig. Jag är så besviken på dig. Jag trodde verkligen att du var bra. Att du var något att ha men du är inte värd ett skit, du är precis som alla andra: feg och otydlig. Feg för att du är rädd att såra någons känslor så i stället för att förklara håller du käften. Jag har nu tolkat din dryga och deprimerande inställning till livet och känner att jag inte vill vara en del av den. Du är för trasigt elak och har förändrats från den personen som jag lärde känna i höstas. 

 

Här tar ditt kapitel i mitt liv slut, jag vill inte ha något med dig att göra längre. Folk behandlar inte andra såhär som du gör oavsett om du har känslor eller inte. Jag kommer inte ta bort dig från min fb eller avfölja dig överallt det får du göra om du så känner för det, det går ju i släkten hos dig.