Vill bara kräkas. Kräkas för att jag hatar mig själv när jag hela tiden ska ringa och vara jobbig mot människor i dimman. Jag är spydig säger fuck you och försöker övertala dig att komma hit mitt i natten klockan tre, vad är det för fel på mig? Jag vaknade i morse och hade sådan ångest att jag inte visste vad. Ville slå mig själv, spy upp all ångest. Sedan kom min homie upp hit och berättade om hens natt vilket fick mig på bättre tankar men att vakna sådär är fan inte värd varenda apa som jag klunkade igår. Vi delade på en treliters vita tre apor. Jag hånglade med en snygg batwomen.

 

Jag skrev till dig i allafall och bad om ursäkt för mitt beteende och när jag kände att det var ok mellan oss sa jag att du såg bra ut men ja, jag har självklart inte fått något svar tillbaka. VARFÖR? Om jag får en komplimang oavsett från vem så svarar jag åtminstone tack men nej du kan inte svälja din stolthet...

 

Jag vill bara skita i dig och fokusera på någon annan. Någon som inte är trubbel om det nu finns någon sådan?

En helg i min hemstad. En bra fredag med filmkväll omringade av fina människor. Lördagen blev däremot inte som planerad. I stället för en kväll med en av mina bästa vänner blev det vin och likör framför något skit på TV med mamma. 

 

Sedan då. Hur känner jag, vad vill jag?. Jag vet inte. Ena dagen är jag väldigt intresserad och nästan saknar hen och andra dagen finns hen inte ens med i mina tankar. Anledningen kan vara för att jag börjat prata med en ny person, något nytt och spännande. Någon som lade till mig, ville ta kontakt med mig. 

Jag tror att det är finito. Det sägs att du faktiskt har känslor för någon annan och att det är väl antagligen därför som du har tagit avstånd från mig. Vi har inte känslor för vi sa att vi inte skulle ha det men det är klart att det känns i mig om en ligger och myser med någon och så tänker hen på någon annan. Sedan vet jag inte om detta stämmer eller inte. Jag hoppas ju innerligt att jag har fel. Men om jag ser tillbaka på mina erfarenheter så lär det vara på det viset.

 

Men nu ska jag äntligen få lämna bubblan och åka hem till föräldrarna och vännerna över långhelgen. 

I kväll saknar jag. Min homie och andra bra personer här är hemma över helgen och eftersom att jag i princip inte hänger med andra så har jag det väldigt tråkigt och ensamt. Kanske får jag nattligt sällskap men jag skulle inte tro det. Så i kväll tänker jag på mitt andra liv hur mycket jag saknar hur det var för två år sedan(minus P) Vad bortskämd jag var. Jag hade alltid saker att göra på helgerna och av att bo hemma behövde jag aldrig vara ensam. Men nu är jag ensam och det suger.

 

Bokat en resa hem nästa torsdag till och med söndag morgon <3

Tredje natten med dig har varit. Jag kan nog vänja mig vid detta. Din värme är så behövlig och jag sover faktiskt bra med dig, i din famn. Du har inte berättat för någon och det spelar ingen roll. Det är skönt att vi får vara privata. Så länge vi fortsätter som vi gör - kramas, pussas och skedar.

Jag förstår inte varför jag skadar mig själv med att inte sova tillräckligt, inte äta tillräckligt. Diskberget har blviit större än någonsin och jag äter bara skräp. Det har blivit mycket glass och riskakor. Men skolan rullar på i allafall. Det känns bra. Och på torsdag ska jag få sova med dig igen, wiie. 

 

Har bokat en resa hem också. Mellan den 22-24 november lämnar jag min studentstad.

Ligger och fryser utan tröja. Men tvingar mig själv att inte ta på en tröja. VARFÖR och äter bullar, riskakor och päronglass till middag. Bravo!

 

Jag har inga problem med att inte prata för mycket i skolan men när du inte hör av dig och smsar eller någonting alls, då är jag inte med på noterna. VAD FAN VILL DU. "kan jag få pennan där som jag råkade tappa" "är du stressad?" Skit i mig och min personlighet, den vill ändå ingen ha. Jag är ett engångsligg och kommer alltid vara ett engångsligg. En person som människor får ångest efter att ha varit med och dissar mig därför efteråt. Jag blir gång på gång utnyttjad.

 

Jag gråter och gråter. Förstår inte hur jag kan göra såhär mot mig själv? Jag har sagt att folk gör mig trasig men det är fel. Allt är mitt fel. Jag måste sluta skylla ifrån mig på att jag faller för svin. Även om jag gör det så tillåter jag mig själv att göra det. Har tänkt att jag hellre måste chansa än att fega ur. Nackdelen har ju varit den att jag alltid chansat och fått hjärtat krossat. För många gånger. 

 

Jag jämför till och med mellan två personer, två svin. Vem är minst svinig tänker jag och gillar en bild på den minst sviniga.

– VARFÖR SLUTA. DU MÅR INTE BRA. Du kommer aldrig hitta någon om du agerar på det här viset varje jävla gång. 

Du sov här och det var bland det mysigaste på länge, tack för det. Vi är hemliga och i vanliga fall hade jag inte tyckt om det men nu gör jag det. Det är spännande och det är något med att de andra inte vet något om oss. Vi sågs tillsammans med många andra i dag och det som händer mellan oss, händer mellan oss och inte mellan några andra och så vill jag nog ha det. Så länge du inte nattar hos andra som du gjorde hos mig. 

 

Veronica Maggios nya är för övrigt oerhört bra. Förstod först inte varför alla hyllat albumet men nu är jag också fast. Bra Verre!

Du smsar. Jag smsar. Vi är på samma nivå. Du var här och stannade längre än vad som var tänkt. Och nu säger du att du vill komma hit och somna tätt intill mig på fredag. Det känns ganska bra måste jag säga. Nu gäller det att jag inte får känslor för dig utan tar det lugnt och ser vad det här nu är för något eller så låter jag allt bara hända utan att behöva fundera ut någon slags etikett. Huvudsaken är att vi kan ge varandra den närheten, den mänskliga värmen som vi båda vill ha.