Irriterad är vad jag är atm. Irriterad över många saker. Jag har en jobbig släkting här som verkligen går mig på nerverna och pratar bakom ryggen på mig trots att hon är närmare nittio år? Som tur är finns min fina mormor här <3. Men irritationen spyr jag ut på mina föräldrar. Vill gråta för jag älskar ju mina föräldrar, varför beter jag mig som jag gör då? Jag hoppas att årets julafton inte blir så att jag springer in och gömmer mig för att gråta som jag har gjort tidigare. Det ska vara en glad julafton, där jag ska må bra och det inte ska vara någon negativitet över huvud taget. 

 

Sedan då. Irriterad över att jag bara är en kropp för människor. Att vissa bara ser sex när de ser mig, vill de inte veta hur jag är som person eller bara kramas med mig? Kom hit och ligg är inte direkt något som jag blir attraherad av. Nåja. Dörrmatta är ju det jag är. 

 

Jag saknar en viss person också. Jag hoppas att den personen saknar mig med. Men det tror jag inte.

 

God natt.