Inte nog med att tjugotusen känslor äter upp mig så vet jag inte om jag verkligen ska hålla på med foto. Jag har ingen jävla talang jag får bara ångest över allt jag gör i skolan. Helt jävla värdelös är jag. Har så många måsten också. Måste söka bostadsbidrag, måste betala räkningar, måste berätta för vad jag känner och inte känner. 

 

Egentligen vill jag bara sova och fly verkligheten, se serier och bara fly in i andras problem. Se hur många gråtfilmer jag kan för att ha en anledning att gråta. Jag vet ju egentligen inte ens varför jag mår som jag mår.

 

Jag hatar kärlek och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det. Och nog är det sant, en kan inte älska andra om en inte älskar sig själv. Och jag älskar verkligen inte mig själv. Jag hatar mig själv dubbelt så mycket som jag hatar kärlek.