Det är kaos som vanligt för mig. En gammal kärlek är tillbaka men den här gången är det inte kärlek, det är vänskap. Jag trodde aldrig att det kunde bli så men jag börjar faktiskt tro på det. Även om du verkar vilja göra mer än att se film vill inte jag det. Jag har pratat med dig om svinet i förra inlägget, du har skrivit när jag har legat ihopkuren, skakandes och gråtande på mattan i studentlägenheten. Du har frågat hur läget är och jag har varit ärlig och berättat. Jag tycker att du är bra och inte för att du inte har betett dig som ett svin(i jämförelse med de andra) utan för att jag kan vara mig själv och säga vad fan som helst till dig, för efter de två åren som det tog att komma över dig har jag aldrig varit rädd för att förlora dig. 

 

La Belle Epoque är mitt syre denna natt. Älskade bästa band.