Jag är glad. Jag är glad för att min bästa här kanske kommer att bli ihop med någon, jag är glad för hens skull. Men. Det gör ju så att jag kommer att bli ensam kvar här om helgerna då de andra som jag älskar här åker hem om helgerna, till sina kärasten. Och jag är så jävla rädd över att vi kommer att glida ifrån varandra en del. Jag freakar för att hen hellre pratar i telefon än ser på ph med mig. Vad är mitt problem?

 

I mitt huvud snurrar en person, ibland två, till och med tre personer men främst en person och ja det är samma idiot som tidigare. Det suger att cirka allt ska göra så att jag blir påmind om hur jag mår i det sällskapet. Och jag plågar mig själv till att lyssna på samma musik som du älskar och som du har lyssnat på.

 

Jag krälar på golvet, gråter, skriker, slår näven i golvet. Jag mår verkligen inte bra. Jag plågar mig själv från att gå på toaletten trots att min blåsa skriker. V A R FÖ R?? Jag blir bara mer och mer trasig för varje dag som går. Och jag konstaterar återigen att jag faller för S V I N.

 

Och en till sak. Bekräftelsemaskinen skrev precis. Den som krossade mitt hjärta för snart fyra år sedan.