Det är helt stört. satt bredvid en fin person vid föreläsningen i dag och det enda jag tänkte på var det, att hen satt där. Vi pratade med varandra och jag lånade ut min penna. Sedan efter lunchen bytte hen plats och jag blev helt tom resten av dagen men den där förmiddagen var så himla fin. Varför jag fastnar för den här personen? Jag vet inte faktiskt. Jag blir bara glad av hens sällskap.