När människor spelar på min dumhet, att jag inte är lika smart som alla andra. Att jag dessutom är yngst här och är trögfattad ja då klarar jag inte mer. De kommer åt mina ömma punkter och jag vill bara försvinna. Jag vet mycket väl att jag inte är smart när det gäller geografi, allmänbildning och att berätta saker. Men jag försöker och det är väl ändå det viktigaste? Jag ska väl inte behöva må dåligt över att min IQ inte är lika hög som de flestas. Men vad kan jag göra åt det? Varje gång vilket är ungefär varje dag så påpekas det. Jag kanske ska börja hålla käften i stället. Men nej. Då får jag skit för att jag är så tyst. 

 

Jag är stolt över mig själv som tog mig vidare efter gymnasiet. Jag har inte vilat eller jobbat i någon kassa, jag har velat vidareutbilda mig. Men alla här ser mig som en omogen tonåring. Och det finns ingen kärlek med att skämta om mig på det sättet. Jag känner bara knivhugg i ryggen. Och att jag inte vill finnas. Att jag inte räcker till.