En natt + två nätter. Nu har jag skedat, pussats, kramats, skrattat, pratat med dig under tre nätter. Jag börjar må bra igen men jag tror att allt går för fort. Jag tror snarare att du tycker det och jag är beredd att hålla med dig om det men vad ska jag göra när jag vill somna bredvid dig varje natt.

 

Jag tycker ju om dig och jag blir så barnsligt nervös när jag tänker på saker som jag skulle vilja säga till dig men inte vågar. Jag kan inte rå för att jag vill luta mitt huvud mot din axel på nattbussen och tunnelbanan. Att jag vill hålla om dig bakifrån i rulltrappan. Men det känns som att du inte kan göra det offentligt och i vanliga fall hade jag inte heller velat det men eftersom att det kommer dröja över tre veckor tills vi ses igen ville jag känna din värme så lång tid som möjligt. Jag låg ovanpå dig bara för att känna din doft, ville sno med mig en tröja för att få med dig till min studentlägenhet men jag v å g a d e inte.

 

Men alla människor har brister och en av dina (vad jag vet hitills) är din inställning till sms. Det här med att det kan ta flera timmar för dig att svara. Jag har tur om du svarar inom en halvtimme. Men standard ligger på en till tre timmar. Och jag kommer bli galen om du kommer fortsätta med det. Jag vill säga att jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig men jag är för rädd att få hjärtat krossat, igen.