Mitt bröst skriker, jag kan inte andas jag vet inte vad som är felet med mig. Jag är otrevlig mot mina föräldrar, jag vräser och är negativ. Vad är felet med mig? Det kan ha och göra med dig, det kan också ha och göra med att jag struntade helt i praktiken i dag. Jag ville inte gå dit med mitt äckliga hår, osminkade ansikte och dåliga humör. Jag vill bara säga hej då till dig, du skriver ändå inte, precis som jag visste att du aldrig skulle göra. Jag trycker i mig hur mycket godis som helst men ingen mat. Snart kommer jag väl stoppa fingrarna i halsen också, jag äcklas av mig själv. 

 

I morgon ska jag cykla till praktiken och då när jag säger att jag inte vill eller behöver ha cykelhjälm använder jag argumentet. 

– Om jag skulle ramla skulle det vara meningen, ödet.

 

En bra sak i allafall är att jag har fått tillbaka en nära vän i mitt liv.